Vid tolvtiden var jag ute i stallet och redo att sätta igång Lucifer.

Vi började med att tömköra på gårdsplanen, se så att han lyssnade på hjälperna, vilket han gjorde. Tänkte då att vi skulle tömköra upp till mötesplatsen (som ligger ett par hundra meter bort), men det slutade med att vi tog en runda på ca 2/3 kilometer. Lucifer var helt otrolig, glad och framåt! Enda gången han skyggade eller blåste upp sig var när det skuttade ett rådjur över åkern, men så fort den skuttat iväg så gick han på som vanligt.

Det var som att köra en piggare, positivare och mer nyfiken version av Zanta, så han var väldigt trygg att tömköra faktiskt. 

 

Senare på eftermiddagen städade jag i stallet, samt var ute och fotade hästarna.