Vid tio var Mina här och någon halvtimme senare var vi påväg ut med hästarna, hon på Lucifer och jag i vagnen bakom Zanta. Fick önskemål om att rida i skogen och varför inte. 
Både Lucifer och Zanta blev dock väldigt pigga, nästintill hetsiga, så fort vi kom dit. När Zanta sedan satte av i trav och försvann ur Luci's åsyn, blev han halvt galen och lade av en serie bocksprång. Mina satt kvar bra länge och jag kan tänka mig att det inte var det lättaste. Men när Luci väl kommit ikapp mig och Zanta gjorde han en tvärnit och sparkade backut, så Mina for över halsen på honom. Hon blev förmodligen rädd, inte för att hon visade det men det är fullt förståeligt. Hon åkte med mig på vagnen efter "olyckan", så Luci fick gå på släp resten av vägen hem.

Därefter var det dags för mig att bege mig till andra stallet. Red Lucky idag, med sällskap av Ella och Cappi. Det blev återigen en ganska kort tur, med tanke på att Cappi fortfarande är under igångsättning.
Lucky var snäll mot mig i alla fall, en ängel jämfört med Maidie, haha. På hemvägen blev han dock rätt för något och gjorde ett skutt åt sidan, som jag inte var förberedd på, och jag flög av. Måste dock påpeka att det troligtvis var den snyggaste avramlingen jag någonsin gjort. Ingen skada skedd, jag satt upp igen och vi skrattade åt det hela!

 

Ella kom och hämtade upp mig med epa:n och tillsammans åkte vi till stallet.

Maidie ville knappt lämna hagen idag. Så fort jag stängt grinden efter oss vägrade hon ta ett steg till, men Marianne kom till min räddning och schasade på henne. 

 

Det blev en barbackatur tillsammans med Ella på Cappi, och Maidie hade energi så det räckte och blev över. Det blev dock en lugn tur eftersom Cappi varit halt. Mysigt var det i alla fall!

 

...så skulle man kunna sammanfatta Maidie. Återkommer till det dock.

 

Vid halv elva-tiden var jag och 8åriga Mina ute och gjorde i ordning hästarna. Hon fick rida Lucifer den här gången, i och med att han trots allt är enklare och mer framåt. Det blev en tur i skogen, och därefter förlängde vi turen ytterligare genom att svänga in på min nyfunna väg. Lucifer skötte sig super, och jag tror inte att han bockade en enda gång. Däremot körde han ner huvudet ibland, samt sprätte med frambenen, haha. Ingenting dramatiskt i alla fall.

Mina körde även Zanta en del, vilket såg jättefint ut. 

 

Efter att vi ätit åkte jag direkt till andra stallet för att rida Maidie. Det var inga som helst problem att göra iordning henne, hon stod snällt still och såg allmänt söt ut. Men när vi väl skulle iväg sedan så bestämde hon sig för att hon absolut INTE skulle lämna gården! Det tog säkert en kvart innan vi kom någon vart - ett steg fram, två steg bak, i princip. Och då gick jag ändå med henne.

Men så fort vi var en bit från uppfarten uppförde hon sig som om inget hade hänt, och var därmed pigg och framåt! Vi tog samma tur som jag red Wilma förra veckan, då det är den enda vägen jag minns helt. 

Men sedan tänkte jag svänga in på en sidoväg som jag minns att vi ridit någon gång förut, men icke då! Maidie tvärvägrade återigen, så jag hoppade av och tänkte leda henne. Medan vi stod där och trilskades så kommer ju självklart en kille ur parallellklassen springande på spåret, vilket var lagom pinsamt. Jag gav upp ganska snart efter att jag insett att Maidie minsann inte tänkte ge sig, då jag varken orkade eller ville stå och bråka med henne. Men så fort jag suttit upp igen och vi var påväg hem, så var hon lika glad som vanligt. Knashäst. 

 

Slutade skolan tidigt och ridning stod på schemat. Vid klockan tre var jag i stallet, tillsammans med Magdalena och Marianne, och Maidie kändes ovanligt lugn under tiden jag gjorde iordning henne. Väl uppe på hästryggen förvandlades hon dock till en ångvält och vi praktiskt taget brakade fram genom skogen. Det enda som hindrade vår framfart vid ett tillfälle, var ett vattenfyllt dike. Vi hade tänkt ta en omväg för att slippa undan en skogsröjningsmaskin, men icke då. Maidie vägrade hoppa (spelade ingen roll om jag satt på, eller stod bredvid och lockade henne över med godis - hon vägrade), så tillslut fick maskinen köra undan så vi kunde ta oss förbi. Sedan måste jag erkänna att efter min graciösa avramling förra gången vi hoppade dike, var det nästan en lättnad att slippa hoppa, haha. 
Annars var det inga problem och allt gick fint. 

När vi var klara skulle Maidie skos och eftersom att hon inte är världens fan av att stå stilla, hämtade jag Wilma som sällskap. Blev därefter övertalad att rida Wilma också, vilket jag med glädje gjorde, trots att engelskaredovisningen blivit lidande. 
Detta var första uteritten ensam där och med alla dessa labyrintvägar så villade jag bort oss på fel väg flera gånger. Himla tur att Wilma är så snäll och överseende! 

Vid tio var jag på plats i stallet för att göra iordning Maidie (nu, efter två inlägg, tror jag även att jag stavar hennes namn rätt). Tillsammans med Marianne och Wilmas ägare begav vi oss ut i skogen. Maidie var pigg och ville inte alltid lyssna. Hon ville inte höra av okomplicerade övergångar eller halter, men så länge vi höll oss bakom antingen Safety (Mariannes häst) eller Wilma så gick det bra.
Vi galopperade även! Marianne och Safety började galoppera, så vi hängde på. Till att börja med gjorde hon ett gäng bocksprång, men sedan rullade det på och gick jättebra. Vad jag har förstått har hon aldrig galopperat under ryttare tidigare, så det var ju lite kul.
Maidie är trots allt bara fem/sex år dock, så det där med bocksprången och att hon inte alltid vill lyssna är ju förståeligt. 

Väl hemma igen så fick Zanta komma ut en sväng. Hade planerat en längre tur, men i och med att det tydligen var fotbollsträning på Bronäsvallen så ville jag inte köra förbi där och kunde därför inte ta den planerade turen. Istället fortsatte vi in i skogen och svängde sedan in på en annan väg, så vi utökade turen med ett par kilometer åtminstone. Zanta skötte sig super hela turen, var pigg och framåt! 

Satt även och myste med henne i hagen efteråt, fina tjejen. 

 

Har visst missat att skriva ett par dagar, men det har inte hänt något speciellt så jag hoppar det.

 

Efter att jag gått ut och gett hästarna mat i morse, satte jag mig i solstolen och läste. Perfekt väder för det. Åt därefter frukost och sedan fick Zanta komma ut en sväng i skogen. Vi tog det ganska lugnt eftersom vi var på gränsen till överhettade. I skogen var det däremot lite smalare, så vi kunde sätta lite fart!

 

Nu ikväll har jag varit och ridit! Red Maedi, och tillsammans med Ella och Cappi tog vi en tur i skogen. Vi hoppade även ett par små naturhinder, och förhoppningsvis såg det inte allt för katastrofalt ut. Jag bjöd även på en ofrivillig avramling, haha. Skulle hoppa ett dike och Maedi vägrade till en början, men sedan tog hon världens skutt helt plötsligt och jag kunde inte hålla mig kvar. Fick inte en skråma, utan fann det hela ganska komiskt. Nu är ju årets första avramling gjord! Men utöver detta lilla missöde, så gick turen väldigt bra.

 

Var återigen uppe tidigt för att åka och rida. Den här gången fick jag rida Majvi (Majvie, Maivie?), ett haflingersto. Det var lite mer fart i henne än i Wilma, och hon tog gärna eget initiativ och ville inte alltid lyssna när vi skulle sakta ned och öka, etc. Annars var hon jättemysig!

Min nyfunna vän Ella, som var med ute och red, kom senare hem till mig och vi körde körde Lucifer. Det här var bara andra gången han dragit två personer i vagnen, men han var jätteduktig. Lite tungt tyckte han allt att det var, men vi tog det ganska lugnt så det var inga problem. 

Det var dessutom kul att få lite trevligt sällskap, och att vi bor med sisådär 10 minuters cykelavstånd gör ju inte saken värre! 

 

 

Det var över ett år sedan jag red ordentligt sist, kan ni förstå vilken ridabstinens jag haft? Igår hade i alla fall pappa pratat med sin kompis, som har travhästar samt ett inackorderingsstall, och det blev bestämt att jag skulle få komma och rida. 

 

Blev väckt vid halv åtta idag (vilket jag inte var särskilt glad över), då pappa praktiskt taget drog mig upp ur sängen. 

Vid tio var vi på plats i stallet och jag blev visad runt lite snabbt innan vi gick och hämtade hästarna. Blev tilldelad underbara Wilma, och trots att jag inte ridit på evigheter hittade jag knapparna ganska fort och det såg förhoppningsvis inte alltför hemskt ut. Wilma var ofantligt snäll och brydde sig inte alls om att jag var lite rostig i min ridning. Kan säga att det kändes i benen när vi travade en lång sträcka! 

Sockersöta Wilma.