...så skulle man kunna sammanfatta Maidie. Återkommer till det dock.

 

Vid halv elva-tiden var jag och 8åriga Mina ute och gjorde i ordning hästarna. Hon fick rida Lucifer den här gången, i och med att han trots allt är enklare och mer framåt. Det blev en tur i skogen, och därefter förlängde vi turen ytterligare genom att svänga in på min nyfunna väg. Lucifer skötte sig super, och jag tror inte att han bockade en enda gång. Däremot körde han ner huvudet ibland, samt sprätte med frambenen, haha. Ingenting dramatiskt i alla fall.

Mina körde även Zanta en del, vilket såg jättefint ut. 

 

Efter att vi ätit åkte jag direkt till andra stallet för att rida Maidie. Det var inga som helst problem att göra iordning henne, hon stod snällt still och såg allmänt söt ut. Men när vi väl skulle iväg sedan så bestämde hon sig för att hon absolut INTE skulle lämna gården! Det tog säkert en kvart innan vi kom någon vart - ett steg fram, två steg bak, i princip. Och då gick jag ändå med henne.

Men så fort vi var en bit från uppfarten uppförde hon sig som om inget hade hänt, och var därmed pigg och framåt! Vi tog samma tur som jag red Wilma förra veckan, då det är den enda vägen jag minns helt. 

Men sedan tänkte jag svänga in på en sidoväg som jag minns att vi ridit någon gång förut, men icke då! Maidie tvärvägrade återigen, så jag hoppade av och tänkte leda henne. Medan vi stod där och trilskades så kommer ju självklart en kille ur parallellklassen springande på spåret, vilket var lagom pinsamt. Jag gav upp ganska snart efter att jag insett att Maidie minsann inte tänkte ge sig, då jag varken orkade eller ville stå och bråka med henne. Men så fort jag suttit upp igen och vi var påväg hem, så var hon lika glad som vanligt. Knashäst.