Slutade skolan tidigt och ridning stod på schemat. Vid klockan tre var jag i stallet, tillsammans med Magdalena och Marianne, och Maidie kändes ovanligt lugn under tiden jag gjorde iordning henne. Väl uppe på hästryggen förvandlades hon dock till en ångvält och vi praktiskt taget brakade fram genom skogen. Det enda som hindrade vår framfart vid ett tillfälle, var ett vattenfyllt dike. Vi hade tänkt ta en omväg för att slippa undan en skogsröjningsmaskin, men icke då. Maidie vägrade hoppa (spelade ingen roll om jag satt på, eller stod bredvid och lockade henne över med godis - hon vägrade), så tillslut fick maskinen köra undan så vi kunde ta oss förbi. Sedan måste jag erkänna att efter min graciösa avramling förra gången vi hoppade dike, var det nästan en lättnad att slippa hoppa, haha. 
Annars var det inga problem och allt gick fint. 

När vi var klara skulle Maidie skos och eftersom att hon inte är världens fan av att stå stilla, hämtade jag Wilma som sällskap. Blev därefter övertalad att rida Wilma också, vilket jag med glädje gjorde, trots att engelskaredovisningen blivit lidande. 
Detta var första uteritten ensam där och med alla dessa labyrintvägar så villade jag bort oss på fel väg flera gånger. Himla tur att Wilma är så snäll och överseende!