Idag var Zanta och jag med om något ganska skrämmande. 
Det var fortfarande relativt ljust när jag hade gjort iordning henne, så jag bestämde mig för att vi skulle ta en lite längre tur än vanligt. Allt gick super, Zanta var pigg och framåt. Men när vi sedan travade i ett högre tempo, fick Zanta för sig att hon såg något osynligt monster och tvärstannade. Jag var inte beredd på detta, utan kastades framför vagnen. Zanta blev såklart rädd av mitt fall så hon störtar ut i åkern. Tack och lov var jag snabbtänkt och höll mig fast i ena skakeln då jag inte ville mosas under vagnen. På något sätt fick jag grepp om tömmarna, men det var inte före jag släpats genom åkerns lervälling ett tjugotal meter. Allt gick väldigt fort, inom loppet av ett par få minuter, men när jag krampaktigt höll mig fast under vagnen kändes det som en evighet. Jag var ganska skakig efteråt, men jag bet ihop och försökte få kontroll över situationen. 
När jag väl fått stopp på Zanta hade jag tappat både ena stöveln, raggsockan, mitt hårband och mobilen. Jag parkerade Zanta på vägen (det kör inga bilar där) och hon stod snällt still medan jag letade upp mina saker. Kollade igenom henne så att hon var okej, vilket hon turligt nog var. 
Därefter tog vi det ganska lugnt resten av vägen hem, jag tror att både jag och Zanta var något chockade över händelsen.

Jag är inte på något sätt arg på Zanta, jag vet hur hon är och jag borde ha varit mer uppmärksam. Är mest lättad över att ingen av oss blev skadad.