Mot kvällen satte Zanta och jag kurs mot farmor, för att träffa ettåriga kusinbarnet (med föräldrar). 

Bjöd på både körning och lite ridning, Zanta var så duktig och tålmodig hela tiden! Tillät sig bli petad, klappad och sutten på. Dock gick hon mest och betade under tiden, så hon orkade väl inte bry sig, haha.

Var där någon halvtimme kanske, innan vi fortsatte körturen. När vi kommit ut på asfaltsvägen mötte vi direkt en stor traktor som kom fräsande bakom ett krön, så jag hoppade av i panik för att leda Zanta då hon har en rädsla för traktorer. Inte saktar den in heller, trots att vi går ner i dikeskanten och Zanta börjar hetsa. Nä, istället början besprutningsgrejset bak på traktorn låta (vet inte om det var medvetet av föraren eller ej, men det var inte uppskattat) och Zanta kastar sig ännu längre ut. Det enda positiva med traktorns fart var att den snabbt var förbi och Zanta lugnade snart ner sig igen. Jag var däremot sur ett bra tag därefter. Ser man att hästen backar undan för fordonet och blir rädd så borde det vara självklart att sakta ner? Idioter. 

Resten av turen var problemfri, hon var inte riktigt på hugget men jag kan tänka mig att det berodde på värmen. 

 

Angående rubriken, den stämmer inte riktigt, men kändes så passande. Zanta är egentligen ingen barnponny, och sedan vet jag inte om jag har rätten att kalla mig traktormänniska, tycker mest det är kul att köra.

Resten är fullkomligt sant.