Det har varit nästan olidligt varmt idag, men jag klarade inte av att sitta still utan bestämde mig för att träna med Luci i paddocken. Vi började med longeringen och han kändes sååå seg. Troligtvis berodde det på värmen och hans brist på motivation att springa på volten, så vi satte igång med tömkörningen ganska snart. Det bettlösa tränset är ett litet hinder just i det fallet, eftersom han inte riktigt reagerar. Man måste ta ganska mycket i tömmen och börja svänga långt innan om man t.ex. ska göra serpentiner. 
När jag ansåg oss färdiga med tömkörningen så tog jag av selen och kopplade på tyglarna på tränset. Jag har ridit djävulen idag! Jag vet att jag är för lång och förmodligen även för tung, men kortare stunder tar han inte skada av. Hade jag känt att han inte klarade att bära mig så skulle jag hoppat av direkt, men jag tyckte faktiskt att han kändes väldigt stabil. 

Han tyckte det var konstigt till en början, vilket jag kan förstå då han varken brukar bli riden barbacka eller ha så mycket tyngd på ryggen. Men snart skrittade han på som ingenting! När jag sedan ville testa att trava en kort bit började han protestera. Varje gång jag diskret försökte öka så gjorde han ett bocksprång och körde ner huvudet. Jag åkte av, dock inte mer än en gång, haha. Tillslut kunde vi trava en långsida utan problem och då fick han massa beröm och jag hoppade av. 
Därefter busade vi en massa och Luci var fortfarande full av energi. Han galopperade runt som bara den och verkade nästan outtröttlig. Som avslut gick vi en promenad på vägen så att han skulle få andas ut och slappna av.